En slags förklaring

Synthia knackar på dörren till Naths sovrum. Hon knackade ihärdigt och lite stressande.
“Ja?”
Synthia skruvar på sig och stiger in genom dörren.
“Kan jag få prata med dig? Du är gammal nog att få veta lite mer än det du redan känner till…” börjar Synthia men Nath avbryter henne:
“Mamma! Din historia ändrar sig hela tiden! Jag vet redan att jag inte är en riktig människa, okej? Det är väl det enda jag behöver veta?”
“Nej, det är inte alls det enda du behöver veta, och du, det är inte som du tror. Kan jag komma in och sätta mig?” frågar Synthia och meningen övergår gradvis från irriterad till mjuk.
“Visst, gör det, få höra vad du har att säga den här gången”.

Synthia tittar ner i golvet och sätter sig sen på skrivbordsstolen en bit bort från sängen där Nath sitter. Hon harklar sig.

“Vet du, Nath, du är faktiskt ingen klon”

“Men va? Jag fick ju det bevisat för länge sedan och…”
“Låt mig prata till punkt. Du är ingen klon, du var snarare mål för att bli klonad. Du vet… Mona och du är speciella. Folk ville komma åt er. Göra en armé av er. För att ni är… speciella”

“På vilket sätt är vi speciella då?” frågar Nath och stänger igen boken hon precis läste. Något i Synthias röst är annorlunda. Hon låter genuin på ett sätt hon aldrig gjort tidigare.

“Ni är magiker”

Nath begrundar detta ett tag och sluter ögonen. Försöker bläddra igenom allt som hänt i hennes liv. Visst har hon känt sig annorlunda, men… inte magisk.

“Hur kan jag vara en magiker? Jag har aldrig fått något magiskt att hända”

“Jo du förstår… Du kan inte använda magi utan din trollstav. Och enligt vår lag inom magikervärlden så får man inte sin trollstav fören på sin artonde födelsedag. Det är därför du inte kan göra något magiskt. Men du förstår Nath, alla kan inte använda trollstavarna. Bara magiker kan använda dem. Och det är därför de ville skapa fler som du.”
“Jag fattar inte… vad vill de ha oss till?”
“Maskiner som tar över världen. Ni är människor, men ni är speciella. Jag vill inte att du ska gå omkring och tro att du inte är en människa som jag och din pappa”

“Kan ni använda magi, du och pappa?”

“Nej. Jag ärvde aldrig den förmågan. Bara var tredje generation kan ärva den. Den innebär att din gammelfarmor var magiker.”

Nath tycker att hennes mamma går för långt. Det är så många gånger hon ändrat historien om Nath och Monas liv nu. Varför hon känner sig annorlunda och varför de aldrig kan vara i kontakt med sjukvården eller myndigheter. Varför Nath inte ens vet när hon är född. Men något är annorlunda. Något känns annorlunda. Synthias ögon är vädjande.

“Varför bestämde du dig för att berätta detta nu?” undrar Nath till slut.

“För att vi måste bryta lagen och ge dig din trollstav tidigare.”

“Vad menar du? Jag är bara sexton år?”

“Nej, du är inte sexton. Du är yngre. Så det är ännu allvarligare än det verkar. Men jag vet att något håller på att hända. Du måste få trollstaven tidigare så du kan försvara dig. Enligt magikerlag är det förbjudet att ge barn under arton sin trollstav. Men jag bryter lagen för dig.”

“Vad händer? Mamma?”

Synthia väntar länge innan hon svarar.

“Har du inte sett den röda skåpbilen utanför och undrat vad tusan den gör här?”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s